Radiomanus från BBC

Har fortfarande inte hittat några svenska manus men här är en länk till några BBC manus. De är på engelska så klart men bra för att se struktur och sådant.

Skrivövning #2 Julia "Tisdagskväll"

Uppgift: Skriv manuset till en scen ur denna historia:

Mohammed, Elsin, Bogascchi och Sven bor alla i Biskopsgården. De har fruar och barn, jobb och bil. På tisdagskvällar träffas de alltid för ett hemligt möte. Tre till synes helt vanliga invandrare och en svenne som tillsammans smider planer som kan skaka om hela Göteborg.


Bit ur manuset till "Fyra smider en plan"

Ideén med storyn är att alla fyra råkat ut för mopeder som antigen skrämt, skadat dem eller liknande mot deras barn. De beslutar sig för att göra något åt mopederna som håller på att göra situationen ohållbar i Göteborg. Men de måste hålla det hemligt - många i deras närhet har starka kopplingar till mopedindustrin och de skyr inga medel för att röja obekväma förortsbor ur vägen...

Möte i kickboxningsklubbens lokaler - efter att alla motionärer åkt hem:

Ljudbild: ganska ekande rum, fläktljud. Manliga röster som är på väg bort .
Boggan (bland dessa röster men ändå tydligt): "Bra jobbat mannen, ses på fredag, ha re"
De manliga rösterna (men inte lika många som förut) svarar.
En dörr smäller igen (ganska långt borta). Boggan kommer närmre, svagt visslande. Man hör hans flipflopsandaler. Man hör hur han släcker lampor.
Hans mobil ringer - bara vibrationssignal. Han svarar i låg ton:" (hörs mummel) Det är lugnt, de sista har just gått (mer mummel). Nej gå runt till bakgården istället. 2 minuter. (mummel) (Boggan, mer upprörd ton men fortfarande tyst, lite skämtsam) Te?! tror du att det här är nån jävla bögklubb eller?! (mummel) jaja, ursäkta - ok, jag ska se om jag kan hitta något"

Skrivövning #2 Marie "Åke Stangnell"

Vi fick ett scenario av Ru och utmanades att skriva i manusform i 15 minuter.

Åke bor i utkanten av en stor svensk stad, han har precis pensionerats. Han sitter hemma och vet varken ut eller in. Skilsmässan gick igenom för 15 år sen, barnen bor överallt utom räckhåll och han kommer inte ihåg vad som är roligt i livet längre. 

Tyst lägenhet. En klocka tickar.

En radio knäpps på, det är nyheter. Efter några sekunder stängs den av igen och så fortsätter det så några gånger.

En djup suck.

Voice over ÅKE: 45 år. Så länge jobbade min pappa på fabriken. Nästa år hade det blivit 45 år för mig också men nu är jag 65 och då var det plötsligt blomsterkvast och adjö. Jag gillade, eller det vette fan, men jo jag gillade att jobba. Det var det livet var till för, man jobbade. Jag har alltid jobbat. Jo, det var ju lumpen först förstås i ett år. Jag hamnade i ett fotregemente, tiomila marscher och kräla i lera. Jag kommer fortfarande ihåg hur jävla kallt det var, in på skinnet. Det blev ingen militär karriär för mig om man säger så. Det kanske var kylan som fick mig att fara ner till Göteborg och mönstra på fartygen. Den där kylan drev mig till söderhavet. Det var klart att det var annorlunda. Sådana tjejer fanns ju inte Sveg direkt, de hade former som en...ja herregud.

Det ringer på dörren.   

Man hör hasande steg gå mot dörren.

Dörren öppnas.

Ljus flickröst: Hej, vill du köpa bingolotto.

Åke lätt förvirrad: Bingolotto? Eh, ja kör till då.

Flickan: 20 kronor då.

Åke: Här har du.

Flickan: Tack, hej då.

Dörren stängs.

Åke: Bingolotto, det dödar några timmar antar jag. Kanske kan vinna en resa till söderhavet. Men vad fan ska jag dit och göra nu, en gammal gubbe?

De där tjejerna, de fanns inte i Sveg. 

Skrivövning #1 Julia

Vi blev tilldelade ett scenario och två ljudeffekter var av Julia. Vi hade 15 minuter på oss att skriva storyn.

Så lyckades jag sälja 650 badringar på en kvart

ljud: tåg och prutt

Livet är vackert i sitt elände. Det erbjuder egentligen bara möjligheter, det finns inte en enda situation utan öppningar, utan flyktvägar eller för den delen förtjänstvägar. Badsäsongen var den här sommaren ofantligt kort, en dryg vecka sen ven östanvinden och de som kände sig hugade att stoppa ner sitt barn i en badring fick se det segla iväg bort mot Danmark.

Således hade inte mycket av mitt lager av badattiraljer blivit sålt och jag stod på ruinens brant. [TÅG] Jag packade ihop det som gick och satte mig på nattåget mot norrland, där har de iaf bra med plats och jag skulle nog kunna hitta en övergiven stuga att sova ide i över vintern, möjligtvis dricka lite granbarrste och hoppas att inte mina borgenärer skulle hitta mig. Turen var som tur var med mig. På bron över umeälven fick tåget totalstopp, någonting i loket började brinna och paniken skälvde i luften. Som vanligt när folk blir nervösa börjar magen jobba febrilt [PRUTT] - att luften höll på att ta slut gjorde inte saken bättre. Beslutsamt tog jag micen från tågvärdinnan och erbjöd mitt sortiment av badringar. Erkännas måste att jag tog överpris av somliga men å andra sidan underpris av andra. Synen av Umeälven full av tågresenärer fastklamrandes om badringar är dock helt obetalbar.

Skrivövning #1 Marie

Vi blev tilldelade ett scenario och två ljudeffekter var av Julia. Vi hade 15 minuter på oss att skriva storyn.

Så upptäckte jag mina hypnotiska talanger av en slump. 

Det var en solig dag i maj när jag satt på utecafeet på torget mitt emot hotellet där jag bodde i Rom. Jag hade precis beställt in en rom & cola när jag blev medveten om att en enormt stor lastbil körde förbi precis där jag satt. Jag höjde blicken mot lastbilen som döljde solens strålar och jag såg ett enormt ansikte stirra på mig. På lastbilens sida stod det ”Larry Trix hypnotic world tour 2009”. Jag hade hört hans namn eftersom han ofta var på TV men jag hade aldrig intresserat mig för hypnos, jag tyckte helt enkelt att det var lite löjligt. Människor som låtsas vara barn och pratar bäbisspråk eller tror att de är en gris. Efter att lastbilen kört förbi och jag kunde njuta av solen igen kom min kompis Anna tillbaka och satte sig vid bordet. ”Gissa vad, sa hon”.

”Vad” frågade jag. Jag fick precis två gratisbiljetter till Larry Trix ikväll. Grymt eller hur.

”Jaja, vi får se” sa jag, inte helt övertygad ännu.

På kvällen gick vi först och tömmde en flaska vin. Jag tömde det mesta eftersom jag inte såg fram emot den här Larry alls. Vi gick in i salongen och man hörde bruset av uppstämda människor och kände en viss nervös energi i rummet. Alla var lite rädda för att just de skulle bli kallade upp på scenen. Den första som blev uppdragen på scen var en något överviktig herre med stora glasögon. Larry fick honom på en sekund att börja krypa runt på golvet och skälla som en hund. Publiken bröt ut i skratt. LJUDEFFEKT (skratt).

Jag önskade att jag hade druckit mer vin. Efter att mannen hade väckts ur sin hypnos började strålkastarna leta i publiken. Alla drog efter andan. Jag märkte plötsligt att allt blev väldigt ljust, jag var bländad av en ljuskägla och någon i gången rykte tag i mig innan jag förstod vad som hände. Jag önskade nu verkligen att jag druckit mer vin. Jag såg att Larry spände ögonen i mig och gjorde en slags löjlig rörelse med fingrarna. Han är ju verkligen dum som en påfågel om han tror att jag ska bli förbytt av det där, jag önskar att han ville försvinna. I samma ögonblick som jag tänkte det började Larrys ansikte förändras, hans mun drog ihop sig och ett ljud började komma ur hans strupe. LJUDEFFEKT (påfågelskri). Han började flaxa med sina armar som om de var vingar och han stöp rätt ner från scenkanten och ner på golvet. Nästa dag läste jag i tidningarna att Larry Trixs världsturne hastigt fått avslutas då Larry på okänt sätt brutit båda armarna. Jag packade väskan på hotellet och åkte hem för att börja min nya karriär som hypnotisör.