Så upptäckte jag mina hypnotiska talanger av en slump.
Det var en solig dag i maj när jag satt på utecafeet på torget mitt emot hotellet där jag bodde i Rom. Jag hade precis beställt in en rom & cola när jag blev medveten om att en enormt stor lastbil körde förbi precis där jag satt. Jag höjde blicken mot lastbilen som döljde solens strålar och jag såg ett enormt ansikte stirra på mig. På lastbilens sida stod det ”Larry Trix hypnotic world tour 2009”. Jag hade hört hans namn eftersom han ofta var på TV men jag hade aldrig intresserat mig för hypnos, jag tyckte helt enkelt att det var lite löjligt. Människor som låtsas vara barn och pratar bäbisspråk eller tror att de är en gris. Efter att lastbilen kört förbi och jag kunde njuta av solen igen kom min kompis Anna tillbaka och satte sig vid bordet. ”Gissa vad, sa hon”.
”Vad” frågade jag. Jag fick precis två gratisbiljetter till Larry Trix ikväll. Grymt eller hur.
”Jaja, vi får se” sa jag, inte helt övertygad ännu.
På kvällen gick vi först och tömmde en flaska vin. Jag tömde det mesta eftersom jag inte såg fram emot den här Larry alls. Vi gick in i salongen och man hörde bruset av uppstämda människor och kände en viss nervös energi i rummet. Alla var lite rädda för att just de skulle bli kallade upp på scenen. Den första som blev uppdragen på scen var en något överviktig herre med stora glasögon. Larry fick honom på en sekund att börja krypa runt på golvet och skälla som en hund. Publiken bröt ut i skratt. LJUDEFFEKT (skratt).
Jag önskade att jag hade druckit mer vin. Efter att mannen hade väckts ur sin hypnos började strålkastarna leta i publiken. Alla drog efter andan. Jag märkte plötsligt att allt blev väldigt ljust, jag var bländad av en ljuskägla och någon i gången rykte tag i mig innan jag förstod vad som hände. Jag önskade nu verkligen att jag druckit mer vin. Jag såg att Larry spände ögonen i mig och gjorde en slags löjlig rörelse med fingrarna. Han är ju verkligen dum som en påfågel om han tror att jag ska bli förbytt av det där, jag önskar att han ville försvinna. I samma ögonblick som jag tänkte det började Larrys ansikte förändras, hans mun drog ihop sig och ett ljud började komma ur hans strupe. LJUDEFFEKT (påfågelskri). Han började flaxa med sina armar som om de var vingar och han stöp rätt ner från scenkanten och ner på golvet. Nästa dag läste jag i tidningarna att Larry Trixs världsturne hastigt fått avslutas då Larry på okänt sätt brutit båda armarna. Jag packade väskan på hotellet och åkte hem för att börja min nya karriär som hypnotisör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar